Vi skyddar och räddar människor, egendom, miljön och huvudstadens funktioner samt begränsar och lindrar skador och följder som orsakats av olika olyckor och civila kriser.
Räddningsverksamheten är en lagstadgad myndighetsverksamhet som omfattar mottagande av larm, varnande av befolkningen, bekämpning av hotande olyckor, skyddande och räddande av olycksoffer och personer i fara, släckning av bränder och begränsande av skador samt lednings-, kommunikations-, underhålls- och övriga stödfunktioner med anknytning till dessa. Räddningsverksamheten på olycksplatsen leds av räddningsmyndigheten.
Vid Helsingfors stads räddningsverk arbetar över 500 specialutbildade räddare-förstavårdare och cirka 75 heltidsanställda förstavårdare.
Vår räddningspersonal har fått en omfattande specialutbildning för Helsingfors särskilda behov vid alla de hot som kan riktas mot huvudstaden. En räddare-förstavårdares arbete består av mångkunnig kompetens. Ett normalt arbetsskift pågår i 24 timmar. 12 timmar av arbetsskiftet arbetar man med brand- och räddningsuppgifter i räddningsenheten och 12 timmar med akutvård i akutvårdsenheten. Efter ett arbetsskift är man ledig i tre dygn.
Helsingfors räddningsverk har elva räddningsstationer på olika håll i staden. Sveaborgs räddningsstation har öppet från maj ända till slutet av hösten. Nödcentralen larmar den närmaste räddningsenheten till släcknings- och räddningsuppdrag. Räddningsenheter finns på samtliga räddningsstationer. Vid behov tar man hjälp av Helsingfors femton avtalsbrandkårer. Samarbete över räddningsväsendets gränser har avtalats i mellan Helsingfors räddningsverk och Östra, Mellersta och Västra Nylands räddningsverk.
Ledning av räddningsväsendet
Principen för räddningsväsendet är att räddningsenheterna, det vill säga brandbilarna, åker iväg inom en minut från ett larm och objektet nås inom fem minuters köravstånd. Vår operativa beredskap är uppbyggd så att systemet håller, även om larmen hopar sig. Om alla våra egna enheter är ute på larm, höjer vi avtalsbrandkårernas beredskap eller ber om hjälp från grannkommunerna.
Räddningsväsendet leds från centralräddningsstationens situationscentral, där den jourhavande brandmästaren ansvarar för att upprätthålla lägesbilden och stöder räddningsverksamhetens chef i beslutsfattandet och olyckskommunikationen på olycksplatsen. Vi har också en ledningsenhet, som snabbt kan flyttas nära olycksområdet. Om olyckan pågår länge, skapar vi en separat ledningscentral i räddningsverkets skyddsutrymmen.
Grunden till räddningsverkets beredskap inför storolyckor är en god allmän räddningsberedskap. Räddningsverksamhet vid storolyckor förutsätter dessutom ett omfattande och enhetligt samarbete med de myndigheter som deltar i räddningsverksamheten samt effektiviserad användning av ledningssystem och resurser.
Räddningsverksamheten som en del av första insats
Vår räddningspersonal har fått akutvårdsutbildning och kan således snabbt ge akutvård till skadade på olycksplatsen. Våra räddningsenheter kan vid behov fungera som en del av akutvårdstjänsten och utför så kallad första responsverksamhet. Om alla akutvårdsenheter, det vill säga ambulanser är på uppdrag, kan vi skicka den närmaste räddningsenheten till den insjuknade. På så sätt får vi hjälpen snabbare till den som behöver den och vårdåtgärderna kan inledas utan dröjsmål.
Räddningsstationerna
.jpg/1e0717f0-aeab-3b72-2c12-3c76f9e3087b?t=1686829844147)
