Till räddningsverksamheten hör att
- ta emot larm,
- varna befolkningen,
- avvärja överhängande olyckor,
- skydda och rädda offer för olyckor samt människor, miljö och egendom som är i fara, samt
- släcka eldsvådor och begränsa skador.
I de största tätorterna deltar i första hand brandstationens personal i huvudsyssla, som är i ständig beredskap, i räddningsverksamheten. På annat håll kan uppgiften skötas av personal i bisyssla eller personalen hos en avtalsbrandkår.
Brandkårernas personal i huvudsyssla har fått utbildning i flera olika typer av räddningsuppgifter. De har beredskap för alla slags olyckor samt för sjuktransporter och medicinska uppgifter inom räddningsväsendet. Personal i bisyssla och avtalspersonal har ett eget utbildningssystem.
Ledning av räddningsverksamheten
Räddningsverksamheten på olycksplatsen leds alltid av en räddningsmyndighet. Utöver räddningsverket kan även till exempel polisen och hälso- och sjukvården delta i räddningsverksamheten. Olyckor indelas i olika klasser. En storolycka är en olycka som orsakar omfattande, överhängande förödelse. Klassificeringen avgör typen och omfattningen av räddningsredskap. Vid stora olyckor kan en särskild ledningscentral inrättas, där chefen för räddningsväsendet och de sakkunniga som behövs arbetar.
Vissa typer av olyckor (t.ex. omfattande och allvarliga strålningsolyckor) kan kräva räddningsåtgärder inom ett mycket stort område, till och med i hela landet. Ledningen kan då inte enbart skötas av de lokala myndigheterna. I sådana situationer kan inrikesministeriet ansvara för de riksomfattande åtgärderna.
Räddningsverken utför årligen 100 000 räddningsuppdrag
Räddningsverken utför årligen cirka 100 000 räddningsuppdrag. Brandkårerna kan inleda den praktiska räddningsverksamheten inom några minuter. I hela landet anländer hjälpen i 90 procent av de brådskande olyckssituationerna till olycksplatsen inom 20 minuter från det att larmet gick.
